SKK:s standardkommitté 1998-03-25
Ursprungsland/Hemland: Nederländerna
Användningsområde:Stående Fågelhund
FCI-klassifikation:Grupp 7, sektion 1:2
Med arbetsprov
Bakgrund/Ändamål:
Den nederländska rasen stabyhoun hör till den "familj" stående och stötande fågelhundar som sedan många hundra år förekommit i Europa. Dessa kan sägas ligga mellan setter och spaniel till storlek och typ. Många av raserna blev dock inte erkända förrän under 1900-talet och flertalet, likt stabyhoun, först efter andra världskrigets slut.
Stabyhoun har uppmärksammats alltmer, även utanför Nederländerna under de senaste decennierna. Den anses som en mycket bra jakthund för mindre arealer och är inte minst uppskattad som vänlig sällskapshund.
Helhetsintryck
Stabyhoun skall vara en kraftfullt byggd, långpälsad stående
fågelhund. Till proportionerna skall den vara längre än hög.
Den får varken vara för grovt eller spensligt byggd. Huden
skall ligga stramt an mot kroppen. Det får varken förekomma
hakpåsar eller för lösa läppar.
Uppförande/karaktär
Rasen skall som sällskapshund vara tillgiven, mjuk och
vänlig. Den skall vara intelligent, lydig, lättlärd, lugn
och en god vakthund, aldrig aggressiv eller bitsk.
Huvud
Huvudet skall vara torrt och harmoniera med kroppen. Huvudet
skall vara längre än det är brett. Skalle och nosparti skall
vara lika långa.
Skallparti
Skallen skall vara lätt välvd, inte smal, men får aldrig ge
ett brett intryck. Den skall övergå med en lätt rundning i
kinderna.
Stop
Stopet skall endast vara lätt markerat.
Nostryffel
Nostryffeln skall vara välutvecklad utan att vara delad. Den
skall ha vidöppna näsborrar. Nostryffeln skall vara svart
hos hundar med svart grundfärg, brun hos hundar med
leverbrun eller orange grundfärg.
Nosparti
Nospartiet skall vara kraftfullt och avsmalnande mot
nosspetsen utan att vara snipigt. Nosen skall vara bred.
Nosryggen skall vara rak och får från sidan varken vara
konkav eller konvex.
Läppar
Läpparna skall vara strama utan överhäng.
Käkar/tänder
Tänderna skall vara starka med saxbett.
Kinder
Kinderna skall endast vara svagt utvecklade.
Ögon
Ögonen skall vara medelstora, runda och ej snedställda.
Ögonkanterna skall vara väl åtliggande. Blinkhinnorna eller
tredje ögonlocken får ej vara synliga. Ögonen skall varken
vara utstående eller djupt liggande. Färgen skall vara mörkt
brun hos hundar med övervägande svart grundfärg och brun hos
hundar med brun eller orange grundfärg. Rovfågelögon (blekt
gula) är ej önskvärt.
Öron
Öronen skall vara ganska lågt ansatta. Öronen skall bäras
tätt mot kinderna utan veck. De skall vara måttligt långa
och skedformade.
Hals
Halsen skall vara kort och rund. Den skall övergå i
rygglinjen med en mycket öppen vinkel, så att huvudet
mestadels bärs lågt. Halsen skall vara lätt välvd. Inga
hakpåsar eller löst halsskinn får finnas.
Kropp
Kroppen skall vara kraftfull
Rygg
Ryggen skall vara plan och tämligen lång
Ländparti
Ländpartiet skall vara kraftfullt
Kors
Korset skall endast vara lätt sluttande
Bröstkorg
Sedd framifrån skall bröstkorgen vara bredare än djup.
Frambenen kommer därigenom att stå ganska brett isär.
Revbenen skall vara väl rundade och de bakre revbenen skall
vara välutvecklade. Undre delen av bröstkorgen skall vara
rundad. Den skall inte nå längre än ned till armbågarna.
Underlinje
Underlinjen skall endast vara måttligt uppdragen.
Skulderblad
Skuldran skall vara välvinklad. Skulderbladen skall vara väl
tillbakalagda och ligga väl an mot bröskorgen.
Underarm
Frambenen skall vara kraftfulla och raka.
Mellanhand
Mellanhänderna får ej vara svaga
Tassar
Framtassarna skall varken ha formen av kattassar eller
hartassar. Tårna skall vara välutvecklade och välvda.
Trampdynorna skall vara kompakta.
Bakställ
Bakstället skall vara kraftfullt och välvinklat
Has
Haslederna skall vara lågt ansatta.
Mellanfot
Mellanfötterna skall vara korta.
Tassar
Baktassarna skall vara runda med väl utvecklade trampdynor.
Päls
Pälsen skall vara lång och glänsande över hela kroppen.
Endast över korset är en lätt vågighet tillåten. Pälsen på
huvudet skall vara kort. På baksidan av fram- och bakbenen
skall den vara välutvecklad och buskig men inte bilda fanor.
Svansen skall runt om ända ut till spetsen täckas av längre
päls, som skall vara buskig men ej bilda fanor. Den skall ej
heller vara lockig eller vågig.
Behäng på öronen är rastypiskt. Dessa skall vara ganska
långa vid öronbasen och därefter avta i längd till den
nedersta tredjedelen av örat, där pälsen skall vara kort.
Den långa pälsen på öronen skall vara rak, en lätt vågighet
är tillåten, men lockig päls är ej önskvärd.
Färg
Svart, leverbrunt eller orange med vita tecken. Fläckar
och/eller skimmelteckningar i det vita är tillåtet.
Svans
Svansen skall vara lång. Den skall nå till hasleden. Svansen
skall inte vara högt ansatt och den skall bäras rakt
hängande till den yttersta tredjedelen, vilken skall vara
mjukt uppåtböjd. I rörelse höjs svansen, men den får
aldrig bäras rullad.
Mankhöjd
Idealstorlek för hanhund 53 cm
Idealstorlek för tik 50 cm
Fel
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i
förhållande till graden av avvikelse.
Diskvalificerande fel
En tämligen lockig päls visar att inkorsning har gjorts och
därför kan hundar med denna päls inte betraktas som
renrasiga stabyhouns.
Nota bene:
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller
extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som
menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.
Testiklar
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade
och normalt belägna pungen.